Avvikelse!
Vad gör folk obekväma? Ett svart hårigt födelsemärke som stirrar en i ansiktet när man försöker lyssna på vad födelsemärkets ägare försöker säga. Man måste gång på gång tänka att man inte ska tänka på det avvikande. "Stirra inte på det, då gör du personen obekväm" eller "jag måste ju säga något. Jag känner mig obekväm och personen måste veta om att han/hon gör mig obekväm". Vad ska man göra? Ska man säga något? Varför ska man säga något? Personen vet ju antagligen om att han/hon har ett stort hårigt födelsemärke i ansiktet. Om man inte säger något, men personen likväl vet om att födelsemärket har gjort dig obekväm, är man oärlig då?
Låt säga att detta födelsemärke är en metafor för någon psykisk avvikelse. Hur blir det då? Det kan man ju inte påpeka. Eller? Det blir så obekvämt så att du inte står ut? Det är skrämmande. För du ser det ju inte. Du kan inte tänka att du inte ska titta på det. Det är för uppenbart. Det är mer uppenbart än födelsemärket. Men det som gör det hela obekvämt är att du inte kan ta på det. Kanske du också tvivlar. Personen borde ju säga något. Eller nej, det borde han/hon inte. För DÅ blir det obekvämt. Du kan ju säga något. Men tänk om du har fel. Det är ju trots allt bara en instinkt? Sånt är ju farligt att lita på. Du måste vara säker. Och är du det. Du flyr du. Du kan inte heller titta bort. Alternativet är att säga något eller att helt ignorera personen. Folk som ignorerar i detta fallet är idioter men också överlevare. Överlevare av dagens samhälle. Det är en självbevarelsedrift. Det smittas lättare än födelsemärket. För vadå, ett födelsemärke kan ju inte smitta någon.
